283 “Namnproblemet”. [Jmf. FK 1:183-186, 252-253] Men har inte Wittgenstein här redan givit ett svar [som Wright har ignorerat?], i det att han pekar på att det är genom de matematiska termerna och uttryckens användning utanför matematiken, i ‘mufti’, som deras mening slutligt konstitueras?
284 [Till FK 1:283]. Att definiera ‘matenatik’ är, således, inte enbart, och inte ens huvudsakligen en matematisk uppgift. [Och är det inte just här som logicisterna och framför allt formalisterna misstager sig?] Vad som är matematik och vad som inte är det bestäms genom historien, genom uttryckens användning i fysiken, i ekonomin, i det dagliga livet, genom praxis. Och är det inte just detta som är anledningen till att Geymonat, då han utvecklat en alternativ allmän topologi, snart kom att fråga sig om det här handlade om en matematisk teori eller ej? Uppenbarligen kunde han inte föreställa sig någon rimlig ‘utommatematisk’ användning för denna teori, och detta ledde honom till konklusionen: “il ne s’agit pas d’une théorie mathematique, ou du moins, il s’agit d’une théorie mathematique trop artificielle pour être d’une quelconque intérêt.” [L. Geymonat, Analyse critique du conventionalisme avec une reference particulière à Duhem. - Irem Paris-Nord, 1981. - (Collection Philosophie-Mathematiques)] Men det kan hända att Geymonat här misstagit sig och att man senare ändå finner en nog så intressant användning också för denna teori, en användning som väl gör den värdig att att bära namnet ‘matematisk’. Ty, hur många var inte de, matematiker och andra, som frågade sig, då Riemann först började utveckla sin geometri, om denna teori verkligen kunde vara av ‘quelconque intérêt’, hur många kliade sig inte i huvudet och undrade i sitt stilla sinne: “A quoi cela sert-il?”
Kommentarer