Mening och kontext: Pascal och Wittgenstein [Filosofisk Kalender 1:282]

 [Rue Washington] “Un même sens change selon les paroles qui l’expriment. Les sens reçoivent des paroles leur dignités. au lieu de la leur donner. Il en faut chercher des exemples...” [Pascal, Les Pensées (Tome I, s. 69, ed. Espinard, Larousse, 1923)] - Ja, mäster Pascal, meningen hos våra uttryck är verkligen kontextbunden. Fastän det krävdes ytterligare 300 år och en tänkare som Wittgenstein för att vi äntligt skulle inse detta. Men nog har vi funnit exempel. Ett utmärkt sådant är ju vitsen, lustigheten. Att säga något lustigt - det är ju först och främst att säga det vid ‘rätt’ tillfälle. (Eller, om man så vill, vid fel tillfälle, i ett i någon mening oväntat sammanhang. Överraskningsmomentet i varje vits.) [Låt oss vara så konkreta som möjligt: Satsen “Uppenbarligen lagade han till en ‘hot dog’” är i sig själv en alldeles vanlig sats, utan något skämtsamt innehåll. Men yttrad på ‘rätt’ sätt och vid ‘rätt’ tillfälle, t.ex. omedelbart efter det att någon berättat om sin svåger, som är bagare, och som såsom yngling avskydde hundar och därför under sin lärlingstid en gång slängde in grannens pudel i bakugnen - då blir denna genast till en, låt vara morbid, lustighet, kapabel att väcka allmän munterhet.]*
-------------------------------------
*Och är inte detta ännu ett skäl att göra oss kvitt den falska distinktionen mellan form och innehåll?

Kommentarer