255 Svårigheten med översättningar, med att lära sig ett främmande språk, är mycket riktigt, som Terry Winograd säger [Le Monde , dim. 2 jan 1983], inte så mycket den att förstå vad de nya orden refererar till, utan snarare att förstå varför just dessa ord (istället för några andra som mer bokstavligt motsvarar de ord modersmålet använder i uttryck med samma totala innebörd) används för att uttrycka just detta. [Just detta är ju den uppenbara skillnaden mellan att lära sig ett främmande språk* när man redan har ett annat språk, och att tillägna sig sitt modersmål. I det senare fallet är ju just detta att förstå vad orden refererar till en av de stora svårigheterna, åtminstone så snart vi inte längre har att göra med konkreta substantiv och adjektiv. Är det inte detta Wittgenstein pekar på i “Philosophische Untersuchungen”, då han gentemot Augustinus hävdar att man inte lär sig sitt modersmål enbart genom ostension, eftersom en sådan inlärning är möjlig först då man redan besitter sådana språkliga strukturer att man kan förstå vad “pekandet” refererar till?] Men betyder nu detta nödvändigtvis att översättandet “n’est au fond que la reformulation d’une certaine structure linguistiqque en une autre”?
----------------------
* åtminstone då det rör sig om ett språk som hör till samma kulturkrets som ens eget modersmål
256 [Ref. Winograd, Le Monde , dim. 2 jan 1983] - Förmågan och viljan att fråga - ett mänskligt karaktäristikum.
Kommentarer