Jag skriver här tankar som kommer till mig; det är således inte jag som kommer till dem. Med risk för att verka förmäten skulle jag således vilja se mig själv som ett “medium”, snarare än som en utforskare som aktivt söker sanningar. Detta är emellertid inte att medelst någon slags falsk blygsamhet avsäga sig alla anspråk på originalitet. Ty det kan ju hända att, även om de tankar som här står skrivna, eller dem liknande tankar har tänkts av andra före mig, jag drar andra slutsatser av dessa tankar, finner nya användningar för dem [jmf här FK 1:87, om den tvivelaktiga distinktionen mellan att uppfinna och att upptäcka], hittar nya sidor, nya fasetter hos dessa tankar. Och är det inte i stor utsträckning detta som filosoferandet rent allmänt består i?
Kommentarer