257 [a] Men ställer sig mänskligheten verkligen bara frågor som den kan svara på, såsom Hegel och Wittgenstein (Tractatus 6.5) båda tycks vara ense om? [På samma sätt som jag tänkte mig att människan bara skapar sig regler som går att följa.] [b] Det underbara [och jag använder här ordet “underbar” i dess dubbla betydelse] med människan, är det inte snararare det att hon fortsätter att fråga, även där hon inte kan vara säker på om det finns något svar?
258 [Till FK 1:256ff] Och behöver människan ens någon “konceptuell struktur” som motivation för sitt frågande?* Räcker det inte med en naturlig, “inneboende” nyfikenhet?
---------------------------------------------------
*Bättre formulerat: måste vi tillskriva människan en apriori sådan konceptuell struktur för att förklara hennes ständiga frågande?
259 Jo, det är sant, att för att överhuvudtaget kunna fråga något måste man också veta något, eller åtminstone tro sig veta något. Men detta betyder ju inte att vårt frågande är begränsat av den “konceptuella struktur” vi redan besitter. [Något som ju inte heller Winograd vill hävda. Tvärtom är det ju denna begränsning som enligt honom kännetecknar datorns ev. frågande.] Ty, om så vore, hur kommer det sig då att vi ständigt finner det nödvändigt att skapa nya begrepp?
260 Snarare än att vara begränsat av vår konceptuella struktur tror jag man kan säga att vårt frågande är begränsat av den verklighet som omger oss, tagen i vidast möjliga betydelse. [Ty vem vill påstå att vi idag har, någonsin haft, eller ens någonsin kommer att ha begrepp som täcker hela denna sig ständigt förändrande verklighet? (Denna frågas samband med Micheners reflexion. Jmf. FK 1:254).] Och detta även då vi frågar oss om det finns någonting bortom denna verklighet, och vad som i så fall kan finnas där.
261 “Men om frågandet är begränsat av den verklighet som omger oss, vad blir det då av det kreativa frågandet [jmf. FK1:123] och språket (språkspelet) som ett handlande som kan förändra världen, som såväl du själv som Wittgenstein och Winograd lagt sådan vikt vid? [Och är det inte just denna kreativa sida hos språket som Michener vill framhäva då han hävdar begreppets, åtminstone tidvisa, primat över referensen..]” - Det kreativa frågandet existerar förvisso, liksom språket som handling. Men glöm inte bort att detta frågande och denna handling själva är delar av samma begränsade verklighet - den verklighet som omger oss.
262 Är det alltså så att datorn inte kan ställa andra frågor än de som den kan “tänka sig” ett svar på [även om den aldrig kommer att kunna förmå att svara själv, såsom Winograd hävdar], dvs. frågor begränsade av dess konceptuella struktur, medan däremot människan förmår ställa frågor som hon inte ens kan föreställa sig något som helst svar på?* [Jmf. även reflexionen över Hofstadters & Gödels teorem, FK 1:135]
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
* åtminstone inte i det historiska “ögonblick” som frågan ställs fråga, dator, människa, Winograd, , struktur, begränsning, svar, föreställning
Kommentarer