Descartes, Leibniz, Newton, Kant och Foucault - tanke, kunskap och språk [Filosofisk Kalender 1:267-270]

 267  “Aucun homme n’est assez stupide pour ne pas pouvoir exprimer ses idées” [Descartes]. Må så vara, men det är ett misstag att tro att dessa idéer alltid måste uttryckas i ord. [Ett misstag som Descartes emellertid inte gör. Jmf. Discours de la methode, Ve partie, s. 80.]  

268  Leibniz contra Newton som uppfinnare av infinitesimalkalkylen; visar inte detta exempelatt det inte är likgiltigt eller oväsentligt hur vi väljer att beteckna våra “objekt”, vare sig det nu rör sig om rena “tankeobjekt”, skapade av människan, eller om naturting? [Jmf. FK 1:163-166]

269  Vilket samband har självmedvetandets upptäckt [först hos Descartes, som Husserl hävdar(?)] med väckandet av den “nya” filosofiska frågan om aktualiteten, om det närvarande, som Foucault tycker sig finna hos Kant (“Was ist Aufklärung”, 1784)? [Fråga väckt under en föreläsning på Collège de France, 5 jan. 1983, Michel Foucault  - “Le gouvernement de soi et des autres”]

270  “... l’action de la pensée par laquelle on croit une chose, étant différente de celle par laquelle on connaît qu’on la croit, elles sont souvent l’une sans l’autre” [Descartes, “Discours de la méthode”, IIIe  partie, s. 52]. Är det så att Descartes här, utan att själv vara medveten om det, förkastar den så kallade ‘K-K-tesen’ [Hintikka, “Knowledge and Belief”, 1962], som tolkar den klassiska definitionen av kunskap [Platon, Theaitetos] som om om ‘S vet att p’ innefattar ‘S vet att han vet p’?