227 Att “känna sig själv” betyder att aldrig påstå sig känna sig själv fullständigt och att aldrig tro det, ty det finns ingen “fullständighet” att lära känna.
228 Motståndets roll för individens möjlighet att lära känna sig själv. Att söka lära känna sig själv enbart genom sig själv är som att lära sig gå i ett träsk utan fast mark under fötterna någonstans. [Och det betyder: det är först genom omgivningens krav, dess förväntningar på individen och de olika sätt som individen väljer att svara emot dessa krav och förväntningar, som personligheten formas.]
229 Personlighetens genes är social. [Detta innebär emellertid inte att ‘tabula rasa-teorin’ är riktig. Personlighetens utveckling är en social process i vilken subjektet spelar en aktiv roll som givare, inte bara den passiva rollen som av mottagare.] [Tillskrivet senare, nov. 2004: Jmf. Bakhtin och den genom dialogen socialt genererade identiteten, FK 3:140]
230 Individen omformar vad omgivningen format.
231 Om det att existera innebär att ses i relief (av sig själv och andra), att “stå ut” emot en bakgrund av intighet (!) och ändlighet(?) [Tillich, jmf. Benkt-Erik Benktsson, ‘Existens & tro’, s. 73], så krävs det jämförelse för att påvisa existensen.
232 Idenfikation & jämförelse. Utan jämförelse - ingen identifikation. Och därav: utan jämförelse kan det existerande inte identifieras. [Och eftersom därmed även självidentifikationen är utesluten, så finns då inte längre något jag för individen att lära känna.]
Kommentarer