203 Frihet & Nödvändighet. Friheten som går förlorad genom handlingen. [Mrozek i “Striptease”]. Och därmed skulle alltså det att avstå helt från att handla vara det som tillförsäkrar oss den största friheten? Men, att avstå från att handla innebär ju också ett val. Och därmed: stängda handlingsmöjligheter, förlorad frihet. Så långt har, således, existentialisterna rätt: Du kommer aldrig undan valet. Men du kan göra ditt val medvetet eller omedvetet. Det medvetna valet är överlägset det omedvetna helt enkelt därför att det bevarar ett större mått av frihet - inte objektivt, men subjektivt. [Antag att två individer gör samma val; den ena medvetet; den andra omedvetet. Den som gör sitt val medvetet väljer med hänsyn till (vid tiden för valet överblickbara) framtida handlingsmöjligheter, och för honom kommer, således, de flesta av dessa handlingsmöjligheter fortfarande att vara reella; möjliga tänkbara och kanske t.o.m. önskvärda handlingssätt. För den som väljer omedvetet kommer däremot endast ett fåtal av dessa handlingsmöjligheter att te sig som reella; som i realiteten möjliga sätt att handla. (Detta såvida han inte haft en oförskämd tur, förstås, och det val han gjort i efterhand visar sig vara det på alla sätt mest lämpliga för honom, med avseende på hans framtida handlingsmöjligheter. Men sannolikheten för att något sådant skall inträffa är naturligtvis ytterligt liten.)]
204 “För att maximera friheten måste du avstå från att handla.” [Antag, om så blott för argumentets skull, att detta påstående vore sant.] Men, i detta “måste” ligger ju också ett frihetsinskränkande! [Kanske kan man här tala om ett dialektiskt ‘omslag’, om hur den maximala friheten “upphäver sig själv” och slår över i tvång: Jag förbjuder dig att handla!]
205 Den frihet det här är tal om är alltså friheten -att-göra-något-annat. Och det är alltså inte själva handlingen som reducerar denna frihet, utan valet att handla på ett visst speciellt sätt, eller att “inte handla alls” [Var skall vi dra gränsen mellan handling och inaktivitet?]
[Tillskrivet senare, nov. 2003:] - Nej, inte förrän handlingen är gjord begränsas friheten att handla annorlunda. Man kunde tänka sig att någon gör ett visst val, men sedan hindras att genomföra den valda handlingen, t.ex. pga en försening, en olycka. Det är då fullt tänkbart att något av de andra handlingsalternativen, som valdes bort, fortfarande kvarstår.]
204 “För att maximera friheten måste du avstå från att handla.” [Antag, om så blott för argumentets skull, att detta påstående vore sant.] Men, i detta “måste” ligger ju också ett frihetsinskränkande! [Kanske kan man här tala om ett dialektiskt ‘omslag’, om hur den maximala friheten “upphäver sig själv” och slår över i tvång: Jag förbjuder dig att handla!]
205 Den frihet det här är tal om är alltså friheten -att-göra-något-annat. Och det är alltså inte själva handlingen som reducerar denna frihet, utan valet att handla på ett visst speciellt sätt, eller att “inte handla alls” [Var skall vi dra gränsen mellan handling och inaktivitet?]
[Tillskrivet senare, nov. 2003:] - Nej, inte förrän handlingen är gjord begränsas friheten att handla annorlunda. Man kunde tänka sig att någon gör ett visst val, men sedan hindras att genomföra den valda handlingen, t.ex. pga en försening, en olycka. Det är då fullt tänkbart att något av de andra handlingsalternativen, som valdes bort, fortfarande kvarstår.]
Kommentarer