Förnuft och känsla: tankar om kärlek [Filosofisk Kalender 1:196-201]

[25, Rue de la Fontaine, 16e]

196 Att älska eller att tänka och handla förnuftigt? Men fråga dig, ännu en gång, om distinktionen verkligen bör betraktas som exklusiv. Känslan och förnuftet har kanske mera gemensamt än du tror. [Identifikationens nödvändighet, återigen. Känslan som den rena identifikationen.]

197 Känslan - den komprimerade, eller förångade tanken.

198 Också kärleken kräver sitt förnuft. [Det är alltså inte bara så att kärleken bör vara förnuftsreglerad, utan att den inte kan vara annat än förnuftsreglerad. Ty utan förnuft, skulle vi då kunna identifiera den älskade? Och det betyder, identifiera den älskade som den älskade - inte en instinktmässig, oreflekterad identifikation.]

199 [Till FK 1:198] Men det handlar här också om ett ‘högre’, specifikt mänskligt förnuft. Ty, vad legitimerar annars den distinktion vi gör mellan instinkt eller drift å ena sidan och verklig kärlek å den andra?

200 [Till FK 1:198-199] Förnuft är inte detsamma som slug beräkning. [Kanske är det för att man gjort denna förväxling som man sett med motvilja på sammankopplandet av rationalitet och kärlek, som man talat om “kärleken som trotsar allt förnuft”.]

201 Även omtanken är en förnuftig tanke.

Kommentarer