175 Världen som magnifikat - av vår ondska och våra förhoppningar. [Våra goda förhoppningar.]
176 “Voll Verdienst, doch dichterisch, wohnet der Mensch auf dieser Erde.” [Hölderlin] Varför uppfattar jag detta som ironi? “Byt ut ‘doch’ mot ‘und’, och ironin är försvunnen!” Eller, ändå inte? “Nåväl, men försvagad ändå!”Men om jag betonar ‘und’ mycket starkt, kan då inte den ironiska i sjäva verket i själva verket förstärkas? Vad jag vill säga är, med Wittgenstein: Ironin kan inte bindas vid något speciellt ord, vid ett språkligt tecken. Ironin är, liksom all annan mening hos språkliga uttryck, kontextbunden. Situationen i vilken ett yttrande fälls, tonfallet och gesterna hos den som fäller det, vem som fäller yttrandet - allt detta spelar in. [Och i vårt fall, har det då inte sin betydelse att vi vet: det är en diktare som talar?]
177 En människa som inte förstår ironi - vari består hennes speciella förmåga? Men, varför nödvändigtvis en speciell oförmåga? Räcker det inte här med vanlig ouppmärksamhet, oförmåga att särskilja olika tonfall, gester etc.?
176 “Voll Verdienst, doch dichterisch, wohnet der Mensch auf dieser Erde.” [Hölderlin] Varför uppfattar jag detta som ironi? “Byt ut ‘doch’ mot ‘und’, och ironin är försvunnen!” Eller, ändå inte? “Nåväl, men försvagad ändå!”Men om jag betonar ‘und’ mycket starkt, kan då inte den ironiska i sjäva verket i själva verket förstärkas? Vad jag vill säga är, med Wittgenstein: Ironin kan inte bindas vid något speciellt ord, vid ett språkligt tecken. Ironin är, liksom all annan mening hos språkliga uttryck, kontextbunden. Situationen i vilken ett yttrande fälls, tonfallet och gesterna hos den som fäller det, vem som fäller yttrandet - allt detta spelar in. [Och i vårt fall, har det då inte sin betydelse att vi vet: det är en diktare som talar?]
177 En människa som inte förstår ironi - vari består hennes speciella förmåga? Men, varför nödvändigtvis en speciell oförmåga? Räcker det inte här med vanlig ouppmärksamhet, oförmåga att särskilja olika tonfall, gester etc.?
Kommentarer