168 [Sthlm. (Sveavägen)] “The meaning of a term is to be defined by the rules for its use” [Wittgenstein’s Lectures, Cambridge 1932-35]. Men var det verkligen detta du ville ha sagt, professor Wittgenstein? Och därmed har du ju sagt ingenting alls. Ty vilken är då regelns mening? Bestäms den av ytterligare regler, osv.? En infinit regress, var det vad du tänkte dig? Nej, jag kan inte tro det. Eller; tänker du dig regeln som något extra-lingvistiskt? I så fall, som vad? Inte heller detta kan jag tro. Borde du inte helt enkelt ha sagt: meningen hos en term “definieras” genom dess användning, inte genom reglerna för dess användning. [Och är det inte precis detta du säger annorstädes? Jmf. här även Wrights sammanblandning av kriterium för användning och faktisk användning (e.g. Wright p. 99ff). Problemet är således inte oviktigt; det har att göra med möjligheterna att försvara “the concept-modification thesis”]
169 [Till FK 1:168] Man kunde förstås tänka sig att några termer definieras genom regler för deras användning, medan andra, de som ingår i reglerna definieras direkt genom sin faktiska användning. [Låt oss kalla de förra ‘R-termer’, de senare ‘A-termer’], och därmed undvika en infinit regress [när man nu är så förtvivlat rädd för sådana].* Men vilken är då A-termernas användning, mer än den att definiera R-termerna? Och vad har med hela denna konstruktion egentligen uppnåtts? Skulle det vara möjligt att oberoende av den distinktion som gjorts finna någon generell skillnad mellan R-termer och A-termer? Om inte, vad skulle då allt detta tjäna till?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*A-termerna skulle s.a.s. tjäna som axiom , som termer vars användning vore uppenbar för var och en. Men kan det finnas sådana termer? Du skakar på huvudet, professor Wittgenstein.
169 [Till FK 1:168] Man kunde förstås tänka sig att några termer definieras genom regler för deras användning, medan andra, de som ingår i reglerna definieras direkt genom sin faktiska användning. [Låt oss kalla de förra ‘R-termer’, de senare ‘A-termer’], och därmed undvika en infinit regress [när man nu är så förtvivlat rädd för sådana].* Men vilken är då A-termernas användning, mer än den att definiera R-termerna? Och vad har med hela denna konstruktion egentligen uppnåtts? Skulle det vara möjligt att oberoende av den distinktion som gjorts finna någon generell skillnad mellan R-termer och A-termer? Om inte, vad skulle då allt detta tjäna till?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*A-termerna skulle s.a.s. tjäna som axiom , som termer vars användning vore uppenbar för var och en. Men kan det finnas sådana termer? Du skakar på huvudet, professor Wittgenstein.
Kommentarer