[Sthlm. (Sveavägen)] Om man bör införa en
distinktion mellan 'leta' och 'söka' [som någon modern filosof förespråkat],
bör man då inte också skilja mellan 'hitta' och 'finna'? Men hur använder vi
dessa verb? ["Har du hittat nyckeln du letade efter?” "Jag hittade det här på
marken på vägen hem." "Jag fann att problemet var mycket större än jag väntat
mig." "Vi finner, således, att a -> b. Q.E.D." "Det är som att söka finna en
nål i en höstack." "Han begav sig till Amerika för att söka lyckan." "Sök och
du skall finna" etc., etc.] På vilket sätt hör begreppen 'förväntan' och 'slump' samman med dessa verb? Och är denna eventuella samhörighet entydig?
[Behöver det finnas någon "djup" förklaring till varför vi säger just "söka
lyckan" snarare än "leta efter lyckan"?]
Kommentarer