Konst och identifikation [Filosofisk Kalender 1:157-158]

157  “När du säger att konsten måste ge möjligheter till identifikation, fråntager du då inte konstnären mycket av hans kreativitet? Reduceras därmed inte konsten till en beskrivning av det redan kända[?]” Nej! Vad kan väl kräva ett större mått av kreativitet än det att söka ge människor möjligheter till identifikation i situationer och bland ting som är helt främmande för dem; att beskriva det okända så som om det i viss utsträckning redan vore känt. Vidare: Identifikationen skall inte bara vara möjlig i själva konstverket, utan konstverket skall ge människor nya möjligheter till identifikation i vardagslivet, ge dem förmågan att känna igen ting och situationer som de förut kände sig främmande inför. [Tillskrivet senare, sept. 2004: - Struntprat! Den konsten hoppas jag slippa se! Är inte konstens uppgift, tvärtom ofta just att skapa distans, att främmandegöra oss för det till synes vardagliga och välbekanta, få oss att upptäcka nya, överraskande, okända sidor hos det som vi tror vi redan sett och vet?]

158 Identifikationen av ett ting [en situation] är en identifikation av tinget [situationen] som något (speciellt). Konsten skall hjälpa oss att identifiera det [den] som något nytt, som något annat än det vi slentrianmässigt skulle identifierat det som. På så vis skall konsten frigöra oss från våra ‘fördomar’, genom att ge oss möjlighet att se tingen & situationerna på nya sätt, se med andra, skarpare linser. [Eller: Konsten skall ge oss fasettögon; ge oss möjlighet att se tingen på många sätt, ur många olika vinklar.] Genom att fylla denna uppgift väl ger oss konsten också nya handlingsmöjligheter. [Och det tycks mig vara det viktigaste skälet för att vi bör ‘slå vakt om’ (för att tala ‘politikerska’) konsten (kulturen i dessa ‘kristider’.] 

Kommentarer