159 “Filosofi börjar med förundran.” Ja, men förmågan att förundras [och att förundras är alltid att förundras över något speciellt] är något vi måste tillägna oss genom inlärning. Och därför går vissheten, den okritiska inlärningen före själva filosofin.
160 Vissheten är undrans tjänare. [Och som varje tjänare kan den bli uppretad på sin husbonde. Men till skillnad från de flesta andra fall är det här oftast husbonden som har rätt.]
161 [Till FK 1:159] Frågan är om inte filosofin också måste sluta med förundran. [“Filosofin lämnar allting som det är.”]
162 Bör filosofen förundras över sin oförmåga att lösa de problem han satt sig före att lösa? Och bör han förundras över sin oförmåga att frigöra sig från sin förundran?
160 Vissheten är undrans tjänare. [Och som varje tjänare kan den bli uppretad på sin husbonde. Men till skillnad från de flesta andra fall är det här oftast husbonden som har rätt.]
161 [Till FK 1:159] Frågan är om inte filosofin också måste sluta med förundran. [“Filosofin lämnar allting som det är.”]
162 Bör filosofen förundras över sin oförmåga att lösa de problem han satt sig före att lösa? Och bör han förundras över sin oförmåga att frigöra sig från sin förundran?
Kommentarer