Visar inte redan detta att juridiken har sina prejudikat att det ligger någonting i vad Wittgenstein har att säga om det att följa en regel? Domarens benägenhet att se till tidigare rättsfall, till praxis för att döma riktigt, dvs. i enlighet med lagen. “Men är inte detta bara ett symptom på att vi gått ifrån en kasusistisk lagstiftning, på att lagarna gjorts mer allmänna och att vi fått fler generalklausuler, som lämnar större utrymme för tolkning? Kunde man inte tänka sig otvetydiga lagar som i detalj reglerade hur det skulle dömas i varje enskilt fall?” Så som det i den gamla byggningabalken hette: “I de skogar som till bergsbruk höra, må ingen till kolning eller andra ämnen fälla något trä, som till storbyggnad vid bergsverken nyttigt är, vid femtio dalers bot för vart trä.” Men hur avgörs vad slags trä “som till storbyggnad vid bergsverken nyttigt är”? Och är det fullständigt klart vilken skog som hör till bergsbruk? Och om någon fäller trä varken “till kolning eller andra ämnen”, utan bara för att han finner nöje i det?
Kommentarer