[Till FK 1:71] Vad jag vill säga är detta: När vår praxis förändras, när våra kaleidoskopiska beteendemönster skiftar till nya gestalter, blir det ofta nödvändigt [och ‘nödvändigt’ har här en evolutionistisk klang; det syftar på en överlevnadsbetingelse] att vidga och förändra vårt språkbruk, att introducera nya begrepp och att omtolka eller helt förkasta de gamla. [Och detta är något som sker s.a.s. ‘automatiskt’ då praxis förändras, inte genom några explicita beslut. Språket är ju en del av praxis.] Dessa förändringar reflekteras sedan i grammatikens regler.
Kommentarer