3:615 Bagarmossen, 2026-07-09
Är det en misstolkning av Tjechov, efter att ha läst (om) Чайка / Måsen (både på ryska och svenska, i Lars Klebergs översättning) och igår sett den gestaltad i en modern tolkning på Långholmen av Teater Stella, att uppfatta Trigorins ”bekännelsemonolog” inför Nina i andra akten, såsom rymmande också en författares uppriktiga kval över att ständigt behöva genomleva allt i sitt liv ”instrumentellt”, där varje genomlevt ögonblick automatiskt granskas som potentiellt stoff för skrivandet; således något mer än bara en kulturmans beräknande förförelseförsök av en ung beundrarinna?
Kommentarer