Lucia gled förbi

[Ekdalen, 14 dec.] Lucia kom och gick. Det allra ståtligaste Luciatåget såg jag komma sakta skridande ned för Storån, mot mynningen i Storsjön: den största sångsvanen först som Lucia, därefter årsungarna som tärnor och sedan honan efter som kontrollerande stjärngosse, därefter gräsänderna på rad som tomtenissar och pepparkaksgubbar. Mycket värdigt, men ljudlöst gled de fram i maklig takt. Ännu milt ute, ingen snö och någon plusgrad på dagen, men nattfrost. Grodan flyter lojt omkring i dagvattenbrunnen, och spindlarna är långsammare i sina rörelser upp och ner. Naturen bereder sig att gå i dvala, men tycks ha svårt att riktigt somna in.

[Ekdalen 15 dec.]
Gröngölingen kom på besök igen, och stannade över lunch, livligt upptagen med att gräva upp myror under mossmattan på min tomt. Nästan en halvtimme var han sysselsatt, blev så sittande ytterligare en stund och spanade upp i träden, kanske efter potentiella larvtillhåll. Så lämnade han sin spillning som visitkort, innan han flög upp i aspen bakom uthuset, där jag gissar att han har sitt bo någonstans. Men frugan har jag inte sett till, kanske är hon hemarbetande. Men så vitt jag förstår delar de annars på barnuppfostran, och det är väl f.ö. knappast säsong för det nu, så var håller hon hus? Kanske har hon rymt med en tjusigare hane? Nå, så får väl vi gamla ungkarlar hålla varandra sällskap istället.