Liturgi och icke-instrumentalism: Torah-läsningen som kärleksgärning [Filosofisk Kalender 1:920-922]

[Pontonjärgatan 33, Kungsholmen]

1:920    Det rituella är till sitt väsen icke-instrumentellt; det är motsatsen till det funktionella.[Den rituella Torah-läsningen är uppenbarligen ej det idealiska sättet för framställningen av textens innehåll, för förmedlandet av dess budskap eller för uppfyllandet av något annat dylikt syfte.]

1:921    Den rituella Torah-läsningen är, kunde man säga, en kärleksakt.* Och liksom all sann kärlek är den icke-instrumentell.

1:922    "- Or, personne ne doute, il me semble, que Dieu n’ait besoin de rien pour prolonger son existence, ni qu’il n’améliore point sa condition ..." [Le guide des égarés, s. 103] - Måhända är det så att det icke-instrumentella sammanfaller med det behovslösa?*

--------------------------------------------------------

*[Tillskrivet senare, 2026-07-07] Borde vi då inte hellre tala om Torah-läsningen som en kärleksgärning; ordet "kärleksakt" har väl hos oss också kommit att ha en (bi-)betydelse av just en akt av "behovstillfredsställelse".