Rambam - Maimonides och "syndafallet" [Filosofisk Kalender 1:914-917]

 914    Maimonides: "La raison que Dieu a fait émaner sur l’homme , et qui constitue sa perfection finale, est celle qu’Adam possédait avant sa désobeissance; ... "Et l’Éternel, Dieu ordonna etc." (Gen. 2:16) ... on ne peut pas donner d’ordres aux animaux ni à celui qui n’a pas de raison. Par la raison on distingue entre le vrai et le faux, et cette faculté il (Adam) la possedait parfaitement et complètement mais le laid et le beau existent dans les (choses des) opinions probables, et non dans les choses intelligibles ... Lors donc qu’il (Adam) était encore dans son état le plus parfait ... , il n’y avait en lui aucune faculté qui ‘sappliquât aux opinions probables, d’une maniere quelconque, et il ne les comprenait mêmes pas. ["Le Guide des égarés", Verdier 1979, s. 32-33] - Men var då kvinnan olik mannen, då det ju står skrivet: "Och kvinnan såg att trädet var gott (טוב - tov) att äta av och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man fick förstånd av det." [1 Mos. 3:6]? Varav denna förmåga att urskilja det goda, det sköna?

915    [Till FK 1:914] Hypotes: Om Adam inte kände[till] vad som var gott och ont före syndafallet, så var det därför att det inte fanns något ont att skilja från det goda. Det fanns ingen möjlighet till jämförelse, och således kunde varken det goda eller det det onda identifieras. [Dvs.: Det fanns överhuvudtaget inget ont att identifiera, och det monotont goda kunde inte heller identifieras, just därför att det inte fanns något att jämföra med.] 

916    [Till FK 1:915] Men betyder inte dett att det onda inträder i världen först genom syndafallet? Vd representerar då ormen? åste inte det onda ändå ha funnits som potentialitet redan från begynnelsen? Hur var annars syndafallet överhuvudtaget möjligt? Vad bleve annars av människans fria vilja?

917    «"L’Eternel etait assis au déluge" (Ps. 29:10), c’est-à-dire, lorsque les choses de la terre changèrent et périrent, il n’y eut point dans Dieu de changement de relation, mais cette relation qu’il a avec la chose, que celle-ci naisse ou périsse, est une seule relation stable et fixe; car, c’est une relation aux espèces des êtres, et non pas à leurs individus.» ["Le Guide des égarés", Verdier 1979, s. 45] - Men vad blir det då av ‘hashgachah pratit’ - (‰Á‚˘‰ )? Och är det inte med nödvändighet så att en relation mellan två parter förändras, om så bara den ena parten förändras?

Kommentarer