206 [Till FK 1:205] Men det är viktigt att minnas detta, att samtidigt som våra val, när de väl träffas, reducerar friheten-att-göra-något-annat (om det inte vore så, skulle vi ju i själva verket aldrig ha träffat något val), och att resultaten av våra handlingar på andra sätt, genom sina ‘avtryck’ i ‘le pratico-inerte’, kan bli till hinder för framtida handlande, vi också öppnar nya fält av frihet, just genom våra handlingar. [Till exempel då vi river en gammal förfallen byggnad, och därigenom öppnar en möjlighet till nyskapande.] Och därför bör vi fråga oss: Är det verkligen riktigt att påstå att “fältet för de skapande totaliseringarna undan för undan minskas”? [Sartre i “Critique ...” enligt Gunnar Brandells tolkning, jmf. “Revolt i dikt”, s. 117] Var friheten verkligen större i “naturtillståndet”? [Tillskrivet senare, nov. 2004: Frågan gäller alltså, var valmöjligheterna, eller mer precist, antalet reella handlingsmöjligheter verkligen större i naturtillståndet än nu? Det förefaller mig inte troligt, även om det förmodligen är omöjligt att mäta. Och apropå husrivning, minns också Bakunins diktum - på tyska: “Die Lust der Zerstörung ist auch eine schaffende Lust.”]
207 [Till FK 1:206] Detta sagt, återigen, också till alla dem som håller likgiltigheten, passiviteten och desillusionen för det enda möjliga levnadssättet i vår tid.
208 Och även om tanken är vår sista tillflyktsort, så är handlingen dess (tankens) sanatorium.
209 Vi får inte heller glömma detta “triviala” faktum, som just på grund av sin “trivialitet” gärna tas för självklart, ja, till och med nödvändigt, att frihet och floriner (eller ännu hellre: dollar) fortfarande i bara alltför hög grad är sammanlänkade: Ju mera pengar du har tillgång till, desto större är utbudet av dina handlingsmöjligheter. [Man kunde kanske undersöka om det fanns något gemensamt etymologiskt ursprung till ‘libertas’ och ‘libra’?]
210 Men betyder nu detta att det medvetna valet är att föredraga framför det omedvetna, att vi också, exempelvis, bör hälsa fosterdiagnostiken som en frihetens förlossare? Det kan tyckas så, men å andra sidan: att välja det att slippa välja är också ett medvetet val. [Friheten till att välja contra friheten från valet.]
211 Det finns något sådant som en frihet att välja, men också något sådant som tvånget att välja.
212 Men vi bör också fråga oss om det inte finns valsituationer vilka i sig tycks utesluta upprätthållandet av vissa etiska principer, där således friheten har reducerats redan genom att vi ställt oss inför denna valsituation. Och frågan är då om den frihet att välja vi står inför uppväger det samvetstvång som själva valet innebär? [Är det inte just en sådan situation vi har att göra med i fallet fosterdiagnostik? Vilken ‘frihet’ erbjuder fosterdiagnostiken den som håller det för orätt att välja vilken typ av människor som skall få födas, och vilka sorters människor som inte är ‘önskvärda’?]
207 [Till FK 1:206] Detta sagt, återigen, också till alla dem som håller likgiltigheten, passiviteten och desillusionen för det enda möjliga levnadssättet i vår tid.
208 Och även om tanken är vår sista tillflyktsort, så är handlingen dess (tankens) sanatorium.
209 Vi får inte heller glömma detta “triviala” faktum, som just på grund av sin “trivialitet” gärna tas för självklart, ja, till och med nödvändigt, att frihet och floriner (eller ännu hellre: dollar) fortfarande i bara alltför hög grad är sammanlänkade: Ju mera pengar du har tillgång till, desto större är utbudet av dina handlingsmöjligheter. [Man kunde kanske undersöka om det fanns något gemensamt etymologiskt ursprung till ‘libertas’ och ‘libra’?]
210 Men betyder nu detta att det medvetna valet är att föredraga framför det omedvetna, att vi också, exempelvis, bör hälsa fosterdiagnostiken som en frihetens förlossare? Det kan tyckas så, men å andra sidan: att välja det att slippa välja är också ett medvetet val. [Friheten till att välja contra friheten från valet.]
211 Det finns något sådant som en frihet att välja, men också något sådant som tvånget att välja.
212 Men vi bör också fråga oss om det inte finns valsituationer vilka i sig tycks utesluta upprätthållandet av vissa etiska principer, där således friheten har reducerats redan genom att vi ställt oss inför denna valsituation. Och frågan är då om den frihet att välja vi står inför uppväger det samvetstvång som själva valet innebär? [Är det inte just en sådan situation vi har att göra med i fallet fosterdiagnostik? Vilken ‘frihet’ erbjuder fosterdiagnostiken den som håller det för orätt att välja vilken typ av människor som skall få födas, och vilka sorters människor som inte är ‘önskvärda’?]
Kommentarer