[Till FK 1:73] Språkets bruk, lingvistisk praxis är en förutsättning för de grammatiska reglerna. Men, på samma gång är dessa regler nödvändiga för att stödja en gemensam sådan praxis, för att göra kommunikation [och därmed rationalitet] möjlig. [Är detta inte tillräckligt för att säga att grammatikens regler och lingvistisk praxis interagerar dialektiskt? Om inte, vad är då tillräckligt?]
Kommentarer