Grundmönsterteorin och "intelligent design": reform rabbis and natural laws [Filosofisk Kalender 3:612]
[Till FK 3:610 om grundmönsterteorin] Huruvida en upplevd "mönsterigenkänning" i naturen ska kunna tjäna som basen för tron på en medveten "design" och en intelligent De(u)signer, en skapande G-d, så kräver väl detta att man först avgör frågan o eventuella "mönster" redan finns där i naturen för oss att upptäcka (platonistisk realism), eller om det snarare är vi själva som uppfinner/konstruerar dessa mönster (konstruktivism, intuitionism i matematiken). I det senare fallet kan man kanske klara sig utan en "Divine Creator". Men i det första fallet, för den platonistiske realisten däremot, eftersom det uppenbarligen finns ett oändligt antal "mönster" (möjliga funktionsgrafer för givna datapunkter) där ute att "upptäcka", och människor/forskarSe verkar finna många olika, ibland konkurrerande mönster, blir uppgiften då att visa på vilka av alla dessa olika "mönster" som också är resultatet av "Divine Creation", motsvarande naturlagar. [Cf. Daniel Langton, Darwin in the Jewish Imagination (pp. 83-112), on the 19th century US reform rabbis Emil Hirsch, Joseph Krauskopf and Kaufmann Kohler, making natural law more or less to God's main vehicle of continuous Creation.]
Hur kan vi då känna igen, särskilja, identifiera just dessa "grundmönster", som alltså skall vara resultatet av (eller medlet för) "Divine Creation" och (därigenom) utgöra naturlagar? Kan det ske genom att finna/peka på ett möjlig fysikaliskt orsakssamband mellan de objekt som ingår i mönstret (pace Hume)? Men det är ju inte detta som är grunden för de "naturlagar" vi känner idag, e.g. E=mc2 eller termodynamikens första huvudsats om energimängdens konstans. [Se också Russel, History of Western Philosophy (p. 638f), on Hume.]
Kommentarer