[Orionstigen 4, Lidingö]
888 [Maimonides, “Le guide des égarés”, Verdier 1979] “... la compréhension divine
.. ne se fait pas au moyen d’un instrument” [a.a. I:1, s.
31]. - Den som använder sig av ett
instrument gör det för att uppnå ett bestämt mål; han syftar till något speciellt. Hur skulle han annars kunna veta vilket
instrument han skall välja? Och jag ville tro att också det omvända gäller, att den som skapar utan instrument, han saknar
ett förutbestämbart mål för sitt
skapande... Om det gudomliga förnuftet således är icke-instrumentellt, så är det gudomliga i vårt förnuft likaledes
icke-instrumentellt; det är den sant kreativa delen av vårt intellekt. Det är det som menas med att vi är skapadeם להיא ם בצל[- B’tselem Elohim], till Guds avbild.
889 Jag frågar mig om inte allt verkligt kreativt arbete nödvändigtvis är icke-instrumentellt. Författaren kan naturligtvis ha en grov plan för sin roman, men om han kände till dess innehåll i detalj redan på förhand, då vore ju själva skrivandet inte längre ett skapande arbete, men ett simpelt duplicerande.
890 “Det icke-instrumentella är osägbart” [FK 1:858] - Detta kunde också uttryckas så: Det som saknar mål är mållöst. Och detta vore inte någon tautologi.
891 Det gudomliga förnuftets list: Även då vi tror oss handla instrumentellt, då vi skapar med ett visst mål i sikte, visar det sig ofta att slutresultatet av vårt arbete blir ett helt annat än vad vi tänkt oss. Det händer också att vårt skapelseverk visserligen kommer att tjäna det speciella syfte för vilket det skapats, men att det visar sig få en mycket vidare tillämpning, äga en allmännare giltighet, än vad [vi] någonsin kunnat föreställa oss. [Vetenskapshistorien uppvisar en mångfald sådana exempel. Ett av dem är Fibonaccis talföljd, ursprungligen given som lösningen på ett problem inom husdjursaveln.]
892 Omvänt gäller emellertid också att det som kommit att tjäna som instrument inte nödvändigtvis behöver ha skapats som ett instrument. [Exempel: Riemanns geometri, som först långt senare fann sin tillämpning i Einsteins speciella relativitetsteori.]
893 [Apropos rabbi Narowes kommentar till Job 40] - Det fruktansvärda, och samtidigt underbara, med människan (åtminstone i den västerländska kulturen) är att hon har en benägenhet att söka, och ofta nog också lyckas med att omvandla alla ting i världen till instrument.[Och så har hon numera till en del omvandlat även krokodilen och flodhästen, “Guds egna leksaker”, till instrument för tillfredsställandet av sina egna “behov”.]
Kommentarer