[13, rue Rollin (5e) Paris] 836 Var går gränsen mellan sanning och lögn? Om vi från till exempel en lögnaktig tidningsartikel relativt lätt ändå konstruera fram sanningen genom att “läsa mellan raderna” [vilket bara vill säga att vi genom erfarenhet lärt oss på vilket sätt tidningen brukar ljuga och lärt oss koordinera vissa typer av lögner med vissa typer av sakförhållanden], betyder då inte detta att artikeln, vare sig den ursprungligen var ägnad att göra det eller ej, i själva verket övergått till att bli en beskrivning av sanningen. Tecknen, orden, har helt enkelt fått en annan mening än den i språkspelet tidgare överenskomna. [Tillskrivet senare, dec. 2007: “Разницы нет никакой между правдой и ложью, если конечно и ту и другую раздеть …” Vladimir Vysotskij / Владимир Семёнович Высоцкий]
837 Den uniforma lögnen som ett annat språk bara.
838 [Till FK 1:836f] Distinktionen sanning / lögn skulle då bara bero av artikelförfattarens intention; om han då han skrev artikeln avsåg att tecknen skulle ha sin konventionella mening eller ej, att de skulle ge en beskrivning den av honom kända verkligheten som inte korresponderade respektive som korresponderade mot denna verklighet, om hon ville att läsaren skulle uppfatta tecknens konventionella mening, såsom givande en korrekt beskrivning av verkligheten. Men en sådan garanti kan man naturligtvis aldrig få.
839 [Till FK 1:836f] Varför skulle inte ett samhälle av uniform lögn kunna fungera lika bra som ett samhälle där alla alltid talade sanning?
840 [Till FK 1:836f] Den universella lögnen och den universella sanningen - båda lika outhärdliga. Den odrägliga vissheten, säkerhetens stillastående.
841 [Till FK 1:836f] Falsifikationismens problem: Möjligheten att försvara sin favorithypotes i det oändliga genom att skylla på ceteris paribus-klausulen eller hjälphypoteser, vars villkor man hävdar inte var uppfyllda då man konfronteras med ett “motexempel”. De påståenden man då gör till försvar av sin hypotes [t.ex. “du såg fel”, “det var tillfälligt fel på mätapparaturen” etc.] blir då i allmänhet allt svårare att kontrollera sanningshalten av och tillbakavisa endast genom direkt jämförelse med verkligheten. [Korrespondensteori för sanning.] Quines lösning (?): Dessa påståenden stämmer allt sämre ihop med resten av vår kunskapskropp, och kan tillbakavisas som falska på den grunden. [Koherensteori för sanning.]
842 Sanningen är individuell till sin natur. Och det betyder: Sanningen kan bara påvisas i partikulära fall, och då endast på grundval av konventioner. [Det vill säga, det måste finnas en överenskommelse som säger: Detta är ett giltigt bevis.]
Kommentarer