509 [Till FK1:504ff] “(1) Det förnuftiga i att frukta döden är proportionellt mot den lycka man upplever i livet. Ju mer välbefinnande man har att förlora genom döden, desto mer rationellt tycks det vara att frukta den.” [ Sven Bjerstedts, Filosofisk Tidskrift 1983 nr. 1, s. 9] - Här måste det väl ändå handla om ett eventuellt framtida välbefinnande? [Ty, om inte, vore det då inte mer ‘rationellt’, åtminstone ur rättviseperspektiv, och även med hänsyn till (2) (“kvar-att-uträtta”-argumentet, där “uträtta” likställs med “uppleva”) av den som levt ett liv fyllt av olust att frukta döden mer än den som levt ett lustfyllt liv och fått alla de rimliga krav man kan ställa på livet uppfyllda? Tänkbar motsättning mellan (1) och (2).] Men hur kan vi med säkerhet kalkylera vårt eventuella framtida välbefinnande, våra eventuella kommande lustupplevelser? [Induktionens vanskligheter.]
510 [Till FK1:509] - Ja, är det inte oftast så att känslan av att ha uträttat något är intimt förbunden med en lustupplevelse, så att den som levt ett lustfyllt liv också ofta är den som har ‘uträttat’ mest, medan den som levt ett olustfyllt liv ofta är den som har mycket kvar att ‘uträtta’? [Tillskrivet senare, jan. 2006: Vad skall vi då mena med att ‘uträtta’? Producera? Skapa? Göra någonting som är betydelsefullt för andra, och därigenom erövra mening.]
511 [Till FK1:510] Och är det inte oklart om detta att ‘ha-kvar-att-uträtta’ saker skall relateras endast till subjektet, den som hyser dödsfruktan, eller om det skall innefatta också det att uträtta något för andra, att bidraga med något till eftervärlden. Och då skulle man man ju kunnat hävda, med hänvisning till det som sagts ovan, att det för dem som levt ett lustfyllt & rikt liv vore rationellt att frukta döden endast m.a.p. vad han/hon ‘har-kvar-att-uträtta’ för andra.
512 “Ingen fruktan uppkommer av pragmatiska skäl.” [ Sven Bjerstedts, Filosofisk Tidskrift 1983 nr. 1, s. 13] - Jag skulle inte uttala mig så tvärsäkert om det. Händer det då inte att vi lär oss frukta olika ting och varelser i vår omgivning, genom tidigare negativa erfarenheter eller genom andras exempel? [Den en gång ormstungne som lärt sig frukta ormen. Och kanske t.o.m. gazellens fruktan för geparden?]
Kommentarer