[10, rue Washington, 8e]
309 (Interludium:) Varför skrattar vi åt det absurda? Bara för att det är absurt i sig, eller kanske snarare för att det visar oss det absurda i vår egen tillvaro? Ty, skrattar man väl då åt det som är en helt främmande och okänt? [Också skrattet, skämtet förutsätter kunskap och identifikation.]
310 Man föreställer sig gärna dåren som en ständigt skrattande idiot. Men kanske misstager vi oss här i själva verket fullkomligt. Måhända är det den vise vi kallar dåre, han som insett hela vidden av det absurda i vår tillvaro och som vid betraktandet av denna tillvaro inte kan göra annat än skrata hysteriskt. [Tankar födda efter att ha sett Ionescos “La Cantatrice chauve” och “La Leçon” på Théâtre de la Huchette.]
Kommentarer